​Transpersoner i Sverige 

Vi har alltså undersökt transpersoners situation i dagens Sverige, med hjälp av t.ex. intervjuer, enkäter, och diskursanalyser. Syftet vara att utifrån undersökning bilda en bättre bild över transpersoners situation och varför dem diskrimineras, därefter komma på metoder för att motverka den diskrimineringen. Utan vidare, här är mitt försök att göra just det:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bild 1: Människo-toaletten

 

Sedan 1972 så har svenska transpersoner tillåtits juridiskt könsbyte, men det återstår fortfarande vissa saker som påminner oss om hur de fortfarande inte erkänns som dem de är; nämligen allmänna toaletter. Det har blivit en modern knytpunkt för debatten om transpersoners rättigheter, av ett flertal anledning. Först och främst, så är bilden lite missvisande, då jag redigerade den till att ha tre dörrar; ursprungligen så fanns det bara två. Det står självfallet för den tvåkönsnorm som finns i samhället, generellt sett så erkänns endast två kön, man och kvinna, dessa bekräftas med respektive badrum, medan icke-binära försummas. 

Undertexten, ’’det somliga tar för givet kan andra bara drömma om’’ handlar dock än mer än bara möjligheten till allmänt badrum som är specifikt till ens könstillhörighet, det handlar om respekt. Det somliga kan ta för givet är mänskliga rättigheter, att erkännas som den man är, samtidigt som det andra bara kan drömma, att ses som en människa med likvärdiga rättigheter, representeras av dörren. Bilden omfattade alltså endast icke-binära, men detta ämne är som sagt mycket bredare och påverkar också transkvinnor och transmän eftersom dem har blivit felkönade och diskriminerade på grund av sitt utseende. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bild 2: Rätten att vara...

 

Den andra bilden är sammankopplad med den övre, då den också berör bekräftelse och mänskliga rättigheter för transpersoner. Sen så var det faktum det var Facebook, ett företag med en enorm närvaro belyser också att denna form av diskriminering är väldigt vedertagen. 

Problemet är alltså etablerat, icke-binära blir diskriminerade i denna situation, deras rättigheter ses inte som likvärdiga och dem betraktas således som ’mindre mänskliga’ men hur motverkar dessa bilder diskrimineringen? Just i detta fall så finns det en bra lösning, nämligen ett tredje könsneutral alternativ, t.ex. toalett. Frågan är snarare hur man ska genomföra den förändringen. Visserligen så har vissa enskilda aktörer, t.ex. gymnasieskolor, tillgodosett den förändringen, men i slutändan så kan man inte hålla tummarna på vd:ar för Facebook och McDonalds inser hur orättvis den rådande situationen är, det krävs lagstiftning som förbjuder denna form av diskriminering. Men politiska reformer som gynnar allmänheten uppstår sällan ur luften, t.ex. kvinnlig rösträtt och lagen som gav transpersoner rätt till juridiskt könsbyte kom underifrån genom agitation. Om ni känner att bilderna ovan talar till er, och om ni vill förverkliga era medmänniskors rättigheter och värdighet så uppmanar jag er att demonstrerar, protestera, och kräva könsneutrala alternativ överallt!

 

(ps: färgerna på ’’människa’’ är ifrån transflaggan)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bild 3: Googla inte, tänk! 1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bild 4: Googla inte, tänk! 2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bild 5: Googla inte, tänk! 3

 

Denna bildserie har sitt ursprung i en intervju jag gjorde med en transperson som var förbannad över att folk inte respekterade hans pronomen och insisterade på att kalla honom för sitt tidigare namn. Enligt honom så är det dem små, oftast omedvetna gesterna från främlingar som kan transpersoner att uppleva sig som diskriminerade. Det har med felkönande att göra, alltså när någon förnekar ens könsidentitet genom att antingen använda fel pronom eller att anta ens könsidentitet utifrån personens utseende, vilket självfallet är irrelevant. Numera existerar det inte hemskt många juridiska hinder som förtrycker och främlinggör transpersoner, sedan mitten på 1900-talet har nämligen steg tagits för att säkerställa deras mänskliga rättigheter, så i lagens ögon betraktas dem som det kön de är. Men problemet med transfobi kvarstår, eftersom dem fortfarande inte bekräftas av samhället då folk felkönar dem. Detta är otvivelaktigt en anledning till att många transpersoner upplever psykisk ohälsa, och att så många som 1/3 har övervägt självmord.

Små, banala kommentarer, är alltså dem diskriminerande pelarna som håller upp förtrycket mot transpersoner i 2000-talets Sverige. Hur motverkar man då det?

Egentligen handlar det bara om utbildning, just detta problem är kulturellt förankrat och kan därav inte rubbas av lagstiftning. Dessa bilder beskriver således inte hur man löser problemet, istället är dem lösningen. Vad som krävs för en mer omtänksam kultur som inte felkönar och stöter ut unga transpersoner är just sociala mediekampanjer som fokuserar på det. Filmer, böcker, bilder, och alla andra kulturella uttryck förmedlar ju värderingar, vad som krävs är alltså filmer, böcker, och bilder som formulerar en medveten och tolerant kultur. Texten och anknytningen till google gjorde jag mest av estetiska skäl och eftersom google är ett väldigt igenkännbart märke, vilket förhoppningsvis understryker och förstärker budskapet. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bild 6: Med ögon riktade inåt.

 

Under undersökningens gång blev det uppenbart att det ofta fanns en konflikt mellan hur transpersoner betraktade sin könsidentitet och hur andra såg på den, och med allt i åtanke är det svårt att inte hålla med dem. Min uppfattning är nu att transpersoner blir ständigt misstänkliggjorda och nedvärderade, i populärkultur, i media, men framförallt i relationer där folk är omedvetet transfobiska. Det är just omedvetet också, då vi fann ytterst få som verkade illvilliga, i princip alla var som mest rättfram och reflekterade inte över vad dem sade. 

Hursomhelst, transpersoner betraktas utifrån sitt utseende av omgivningen, när dem själva vet av sin egna kroppsdysformi att det är det inom en som avgör en könsidentitet; inte det yttre. Detta är alltså en påminnelse till dem transpersoner att inte låta andras omdömen påverka en, då dem endast kan få en glimt av vad transpersoner verkligen känner och upplever. Kort sagt, det yttre definierar dig inte. Sen så är den även i upplysande syfte, då jag hoppas att den också inspirerar empati hos dem som likaväl kunde diskriminera. I bilden är personens kläder likadan i reflektionen som i verkligheten, men ögonen visar den verkliga identiteten som finns under ytan. Därför att jag ville understryka att det yttre är irrelevant, medan ögonen ger inblick in i sanningen.